Jag har inte valt att bli spelman. Fiolen och låtarna valde mig. När jag var liten och satt i köket och lyssnade till låtar och rövarhistorier så var det som om låtarna frigjorde sig från spelmännen och svävade ut i rummet som ett eget väsen och viskade, sjöng och berättade saker för mig.
Jag tyckte att jag visste precis hur de ville bli spelade av mig, om jag bara hade kunnat.

Sommaren då jag fyllde 8 år tog jag ner min farfars gamla halvfiol från väggen och smet ut i skogen bakom vår gård. Jag ville prova lite för mig själv där ingen kunde höra. Efter en liten stund gick jag tillbaka och spelade Blinka lilla stjärna. Sedan ägnade jag somrarna i Delsbo åt att samla på mig låtar, så många jag bara kunde konsumera, och så tog jag dem med mig till Oslo där jag filade och mejslade på dem hela vintern lång till nästa sommar.

På cd:n Tidernas Väg har jag valt låtar som jag tycker mycket om och låtar som på olika sätt betyder något för mig. Nu är jag närmare målet att lyckas spela dem så som de ville spelas av mig. Jag kände att jag ville dela dem med er som vill lyssna.

Jag bor nu i Malmö och här bor människor från de flesta av jordens hörn. Jag njuter av att träffa spelmän från olika kulturer och se hur vi på olika sätt kan samspela.
Min musikaliska utgångspunkt i varje möte har jag i hälsingelåtarna.

Här har jag träffat den virtuose och fantastiske spelmannen och musikern Lelo Nika som också han kommer från en familj där de spelat i många generationer. Lelo har ett sätt att kompa mig som verkligen understryker det jag själv hör i låtarna. Det är fantastiskt att få vara med om det.

På Tidernas Väg spelar vi traditionella låtar från Hälsingland, här är det Lelo som hjälper mig att förmedla låtarna till er.
Ibland när vi sitter och spelar musik ur hans traditionella repertoar och ur min så uppstår det helt egna låtar som har färg från båda håll. Nu arbetar vi på att spela in en ny skiva med helt nyskrivet material av oss. Ett litet exempel hittar du i sista spåret på Tidernas väg.